Dogbreath- Taste It!

Betyg:2/5

Har bluesen gått vilse? Nejdå, den har bara muterats och brett ut sig som ett mycelium via mississippis träskmarker och upp till ödsligaste Norrland. Där har den så motbjudande men ändå lockande "svampen" Dogbreath växt upp. Är den ätbar eller inte? Endast den som testar vet.

För det är onekligen ett färgstarkt band jag talar om, redan jämfört med Jon Spencer Blues Explosion ett otal gånger. Visst är influenserna tydliga, men jag skulle vilja poängtera att Dogbreath saknar Blues Explosion's artistiska nyanseringar, en form av ordning i det skenbara kaoset. Bluesen blir inte häftigare för att man hämningslöst "bankar sönder musiken med slägga".

Skivan har fått namnet "Taste it!", och visst låter sångaren ofta som en utsvulten rottweiler, kastandes över ett köttstycke. Men för lyssnaren blir det för mycket- som att äta sig så övermätt att illamåendet är ett faktum samtidigt som den blodtörstiga rottweilerns flåsande andedräkt känns sprida sig i nacken.

Med låtarna "God Damn Liar" och "You're to blame" tycks man ha hamnat ända nere i helvetet tillsammans med en Marilyn Manson- inspirerad djävul och stortrivs. Jag skulle vilja påstå att sången ,vilken ibland rentav låter som avgrundsbestialiska bröl a la death metal, till stor del tar död på musiken som annars är synnerligen intressant i sin korsning mellan primitivitet och modig experimentlusta.

Summan av kardemumman blir bara nästan bra. Till nästa skiva hoppas jag att menyn blir lite mer enligt receptet, mer lättsmält utan att för den skull tappa sin explosiva karaktär. För nog ger denna mäktiga aptitretare mersmak trots allt…

Mathilda Dahlgren - 26 februari 2006